Så du tog den lila, Telia

Minns du Telias gamla logga?
Jag trodde att jag gjorde det. New Age-nånting med doft av rökelse och ljud av drömfångare. Lite för mycket, liksom. Jag tror att det var prickarna. (Självklart fanns det en idé med dessa, se.)

Men.
Prickarna har inte varit där på sju (SJU!) år. Bedövad av rökelsedoften har jag alltså missat att Telias logotyp sedan 2004 är prickfri!
Eller?

Har du sett Telias nya logga?
New Age-nånting med doft av rökelse och ljud av drömfångare. Lite för mycket, liksom. Jag tror det är stenen. Eller färgen? Lila med någon sorts kristall intill.

Försöker så att komma på något jättebra med det nya men blir bara med elakheter, om än sakliga. Som att lila ”associeras till det undermedvetna och mystiska samt det irrationella och övernaturliga.”  (A. Löthman)

Bilder vore naturligtvis på sin plats men eftersom jag inte har klart för mig vad som gäller copyrightmässigt passar jag i stället på att tipsa om en webbsida med logotyper och dess historia. (Televerkets brandgula, grejor!)

Men Telias nya, är den smart och bra?


SVART PÅ GULT


Så att det syns.


BÄSTEBÖCKER

Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta är min bästebok! Ett gulnat exemplar i pocket ruvar på mitt nattduksbord. Jämt.

Gillar:

  • barn- och ungdomsgenren när den bibehåller ett
  • lojalt och konsekvent barnperspektiv; ingen vuxen talar om hur det egentligen är
  • sorg och tröst

Bröderna Lejonhjärta, en stor och en liten, levlar sig genom världar. Levande? Döda? Allt ett delirium? Frågorna många. Berättelser som berör är användbara. Kanske kräver användningen ett tillstånd att röra sig in och ut ur barnets perspektiv. Återkommer när några polletter Corporate Storytelling trillat på plats.

Pssst: Som ytterst tät tvåa Peter Pohls Janne, min vän. Läs den!